Läste sociologi om subjektet i den moderna världen idag. Av all text framgår att man bör vara en genomsnittstyp, sociologernas glada medelsvensson. Avvikelser från normer krånglar till statistik, kan inte tas med i teorier. Tragisk fakta. Eller. Kanske komiskt. Hittade en utmärkt uppsats från Göteborgs Universitet om Social Sophantering. Vilket pangnamn på en C-uppsats. En bra uppsats om problemet med att avvika från normen och vad det för med sig på den sociala sidan. Uppsatsen är skriven av Gunilla & Lina, socionomstuderanden.
Men tjoo, annars - hur är det med mej? Bra tror jag. Om jag riktigt känner efter. Idkar tafatta studier på ämnet " romantisk kärlek i äktenskapet". Försöker dröja med forskningsuppsatsen... lite tråkig alltså. Jag vill ju göra så bra ifrån mig. Bara jag får Kangasniemikompisens skrivelse blir äktenskapromantik-arbetet nog bra. Tror faktiskt inte det tar med än en dag med allt materialet i på bordet. Har lite börjat och vet ungefär vartåt jag vill ha det.
Vad vet jag om romantisk kärlek. Mjaa. Minns en man, ett badkar, mörker, badrummet fullt med med vita ljus. - Efter Juha Siltanens pjäs Foxtrot, replikering ute på isen i Finska viken. Suck! Och åskvädret 1993 - alla lampor släckta, inte ett ord sa vi, bara satt där. Timtals. - Eller mannen en självständighetsdag år 1991 på gravgården, lade armen kring mina axlar och sade - och stora pojkar då. Vad tycker du om dem sa han? Han är professor nu. Jag åt upp alla hans chokoladpinnar. Eller, han då, som jag åt svart kaviar tillsammans med, med plastgaffel direkt ur burken, Han och jag. Hela huset var fullt med Kalle Ankor. Champagnen hette naturligtvis Gula Änkan. Han var vd på ett skruv- och mutterföretag och hade en förlängd Volvo. Han sålde skruvar till Ryssland, därav kaviaren. Men han hade inga bestick och inga glas. Så Gula Änkan - gud förbjude - direkt ur flaskan, omgiven av Kalle Ankor, hylla efter hylla. Hysteriskt, absurt och akikaurismäkiunderbart. Han behövde någon som lyssnade. Hans flickvän hade blivit galen. Kanske det kunde ha blivit något. Med någon någongång. Men jag var så ung. Så sårad. Så rädd. Och modig samtidigt.
Eller, mannen i våningen här inunder. Hur han höll om mig då, 2006. Vi var båda lika förvånade över varandra.
